Orden ropar efter att bli skrivna

03.01.2019 kl. 14:13
- såg rubriken på Pinterest tror jag -

 

Hur hittade jag tillbaka hit? Förvisso glömde jag aldrig bort. Ändå känns det länge sedan och det är det ju också. Vet ni ens var jag sitter och skriver det här? I Melbourne. I freaking fucking Australien. Nej, jag tror inte heller det är sant men jag lovar att det är det. 

Har så mycket på hjärta egentligen. Eller i huvudet. Om fingrarna kunde prata hade de skrikigt att de vill skriva, men jag är inte längre lika bra på det där. Älskar ändå att skriva. Skrev för första gången dikter i somras igen efter en helvetes lång paus. Satt ute på trappan intill huset medan solen höll på att gå ner och skrev i ett fult Pirkka-häfte. Låtsades att det var lite som på film. Vill verkligen att mitt liv ska vara som på film. I somras var det lite så. Tillbringade min tid på en av de åländska öarna. Älskade varenda minut av livet, vilket var en helt ny känsla för mig. 

Nu sitter jag i min säng i en lägenhet jag delar med tre andra tjejer här i Melbourne. För tre-fyra månader sedan trodde jag inte att jag faktiskt skulle befinna mig i Australien nu. Helt sjukt. På många sätt. Saknar sommaren när jag älskade livet. Levde i nuet. Njöt som aldrig förr. Nu gråter jag mest. Nej, det är inte sant (jag lovar mamma). Men något gnager. Ska försöka ta reda på vad det är. Trots det är jag även glad att jag är här. Hade heller inte velat vara hemma. If you never go, you will never know. Och jag vill veta. Kontrollbehov som man har. 

Det var allt för mig. Kanske det blir något till inlägg i år. Vem vet. Gott nytt 2019 åt er alla! 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Om mig

Tjej 21

Finlandssvensk

Studerande

Böcker

Youtube

Annat viktigt

Senaste kommentarer