Orden ropar efter att bli skrivna

- såg rubriken på Pinterest tror jag -

 

Hur hittade jag tillbaka hit? Förvisso glömde jag aldrig bort. Ändå känns det länge sedan och det är det ju också. Vet ni ens var jag sitter och skriver det här? I Melbourne. I freaking fucking Australien. Nej, jag tror inte heller det är sant men jag lovar att det är det. 

Har så mycket på hjärta egentligen. Eller i huvudet. Om fingrarna kunde prata hade de skrikigt att de vill skriva, men jag är inte längre lika bra på det där. Älskar ändå att skriva. Skrev för första gången dikter i somras igen efter en helvetes lång paus. Satt ute på trappan intill huset medan solen höll på att gå ner och skrev i ett fult Pirkka-häfte. Låtsades att det var lite som på film. Vill verkligen att mitt liv ska vara som på film. I somras var det lite så. Tillbringade min tid på en av de åländska öarna. Älskade varenda minut av livet, vilket var en helt ny känsla för mig. 

Nu sitter jag i min säng i en lägenhet jag delar med tre andra tjejer här i Melbourne. För tre-fyra månader sedan trodde jag inte att jag faktiskt skulle befinna mig i Australien nu. Helt sjukt. På många sätt. Saknar sommaren när jag älskade livet. Levde i nuet. Njöt som aldrig förr. Nu gråter jag mest. Nej, det är inte sant (jag lovar mamma). Men något gnager. Ska försöka ta reda på vad det är. Trots det är jag även glad att jag är här. Hade heller inte velat vara hemma. If you never go, you will never know. Och jag vill veta. Kontrollbehov som man har. 

Det var allt för mig. Kanske det blir något till inlägg i år. Vem vet. Gott nytt 2019 åt er alla! 

MJ'
03.01.2019 kl. 14:13

Vad var det jag ville säga?

- ge mig solsken -

 

Det är skrattretande hur påverkad jag är av vädret. Det är ännu mer skrattretande att jag alltid blir lika förvånad när jag kommer på det. Som igår till exempel, då var det solsken hela dagen. Strålande vårsol. Härligt väder. Jag mådde bra in i benmärgen, så bra att jag var tvungen att fixa fruktfat och bjuda några vänner över för lite häng. Det var underbart.

I dag vaknar jag upp med stress i hela kroppen. Massa saker jag måste göra och komma ihåg. Skoluppgifter med deadlines som närmar sig, mejl jag måste svara på innan det hinner gå för lång tid, en hyra som behöver bli betalad och vaccin som måste fixas inför sommaren. Därtill allt småfix som också måste göras. Sedan tittar jag ut och tror att någon lagt ett svartvitt filter på världen, förrän jag inser att solen inte tittat fram i dag och allting utanför lägenhet är täckt i en gråsörja. Plötsligt är det inte så konstigt längre att jag mår kass.  

MJ'
04.04.2018 kl. 14:48

För min egen skull

- trött på skiten -


Jag undrar när jag senast gjorde någonting för min egen skull. Eller någonting bara för att jag ville göra det. Det vill säga, endast av den orsaken.

Inte för att jag måste få studiepoäng. Inte för att jag måste se till att jag klarar mig ekonomiskt. Inte för att det kommer se bra ut på mitt CV. Inte för att det förväntas av mig just nu i livet. Inte för att alla andra gör så. Inte för att för att det kanske vore bra med tanke på framtiden. Inte för att bevisa något för någon annan eller ens för mig själv. 

Hela tiden finns det en baktanke med allt som jag gör. Jag måste göra den här uppgiften, för jag måste skrapa ihop de här studiepoängen, för jag måste få studiestöd.

Jag måste söka miljoner sommarjobb, för jag måste få pengar för att klara mig, för jag måste förbättra mina chanser att få ett bättre jobb i framtiden. 

Jag är så jävla trött på alla dessa måsten. Jag är också så jävla trött på att känna mig misslyckad 98% av tiden då jag inte klara dessa måsten. Jag skriver usla essäer. Jag är inte attraktiv på arbetsmarknaden. Jag har inte rätt meriter på mitt CV och ingen personlighet att kompensera med heller, hur mycket jag än ler och anstränger mig på diverse arbetsintervjuer. Jag har inte en plånbok tillräckligt tjock för att skapa en trygghet för framtiden. Och jag ruttnar från insidan. Äter för jävligt. Rör på mig för lite. Sover för oregelbundet. Träffar vänner för sällan. 

Det enda jag vill göra är att lyssna på poddar och titta på serier. Men efteråt mår jag skit. Känner mig lat och äcklig i ett samhälle som prisar den som arbetar ihjäl sig. 

 

MJ'
27.03.2018 kl. 20:52

När man plötslig blir synlig

- på ratata -

 

Rubriken låter djup och nästan som clickbait, men så intressant är jag tyvärr inte. Eller tyvärr? Hade precis tänkt skriva att det gör mig smått illamående att veta att människor faktiskt kan hitta till min blogg och läsa den. (En fråga: gör ni det? Vem är ni? Berätta jättegärna!) Och nu antagligen lättare än tidigare, då jag tydligen ploppar upp som en av de aktivare bloggarna. Eller har jag fel? Kanske förstår jag bara inte mig på hur ratata - och bloggforum överlag - fungerar. Det är dock sant att jag börjat blogga oftare igen. Försöker verkligen inte tänka på något annat än skriva det jag vill skriva, men det är så svårt. Publicerar man en text är väl tanken att någon annan (också) ska läsa den? Samtidigt försöker jag ju intala mig själv att jag skriver för min egen skull. Vilket jag nog gör. Också. 
 

Funderar på att byta bloggportal igen. Eller kanske ha en parallell blogg. Å ena sidan gillar jag det här, att inte tänka på hur bloggen ser ut och inte vara så noggrann med språket. Skita i att ha några fina bilder, för är inte duktig på sånt. Å andra sidan vill jag också vara en del av instagram-blogg världen, för jag gillar ju att läsa såna bloggar också. Då syftar jag inte på bloggare som åker till Maldiverna och skriver om var och varannan acaibowl de har ätit. Missförstå mig rätt, jag följer också dessa profiler - främst på instagram dock. Men de bloggarna jag menar är de som varar inlägg om inredning, resor, matlagning, vardagen och hur de mår. Och samtidigt håller innehållet på en nivå som faktiskt går att relatera till, åtminstone lite grann. Typ någons kompis kompis bekant. Jag vill vara hon.

Någon som relaterar till mitt dilemma? 

MJ'
29.01.2018 kl. 15:59

The Greatest Showman

- ingen analys -

Hej,

Såg The Greatest Showman nu i helgen (på veckoslutet). Och jag älskade den. Men så är det ju också en musikal! Alltså soundtracket. Jag dör. Vill bara lyssna om och om igen. Det var mäktigt och vill bara se film på bio från och med nu. Så. Mycket. Bättre. Låter som att det var första gången jag gick på bio. Nej, men det var så fängslande när färgerna sprakade från alla håll och detsamma musiken. Kommer aldrig tröttna på sång och dans och shownummer. Kommer aldrig heller kommer över att det aldrig kommer kunna vara jag. Kan varken dansa eller sjunga och verkligen inte hänga i trapets. Suck. Men trots det.

Det enda jag saknade var att få gråta. Väntade på att bli så tagen. Så rörd. Så ledsen. Så you name it. Det hände inte, tyvärr. Samtidigt kan jag inte komma över soundtracket. Jag dör. Som tidigare konstaterat. Jag älskar det. Soundtracket alltså. 

Tänker däremot inte göra någon djupare analys av filmen här. Det var inte poängen. Säger bara: se filmen, lyssna på musiken och avundas på alla dessa konstformer. 

MJ'
22.01.2018 kl. 23:13

Så många halvfärdiga inlägg

- kom ihåg att skriva för din egen skull. En påminnelse -

 

Börjar skriva ännu ett inlägg och vem vet om jag kommer publicera detta eller icke. Hur som helst. Det är måndag i dag och jag såg nästan framemot denna måndag. Mest för att veckoslutet var så jävla skit. Då menar jag inte jävla fucking helvetes skit, som det också kan vara, utan bara jävla skit. Som i att jag inte gjorde något produktivt, inte åt tillräckligt hälsosamt, inte kände mig motiverad etcetera. Men då tänkte jag, snart är måndagen här och det betyder ju NYSTART. Vilken lättnad. Men det sket också på sig. Lite grann. Hade bestämt mig för att vakna och faktiskt stiga upp klockan 8. Nu jäääävlar ska jag få tillbaka (??) en vettig dygnsrytm. Råkade sedan snooza cirka två timmar :) Älskar när det händer. Skoja. Skämta. Fy fan, känner mig misslyckad gånger 100. Vill verkligen vara en morgonmänniska som studdsar upp ur sängen klockan 7 och är SUPER produktiv. Men det händer liksom inte. Hur många gånger jag än försöker ta mig själv i kragen vinner snoozeknappen 11 gånger av 10.

En annan sak. Fy fan vad ful den här bloggen är. Tror jag var i en negativ sinnesstämming när jag ändrade layouten, för det ser verkligen för jävligt ut. Kan dock fortfarande inte sånt där, det vill säga fixa till det och göra det till något...mindre grått? Eller kanske snyggare grått rättare sagt. Det påverkade antagligen också min sinnesstämming, att jag förstår mig 0 bloggportaler och hur de fungerar. Men gillar att skriva så det är väl huvudsaken. 

Orden forssar ut och försöker verkligen inte bry mig. Om hur det ser ut. Till exempel att jag skrev jävlar med fyra ä. Vem gör sånt? Fy fan. Ser så fult ut och ger mig flashbacks till sämre tider, typ då jag var 13. 

Ytterligare en sak. Vi - eller jag och de med mig - måste ju ändå höra till typ-generationen. Det ska sättas ett typ framför allt och alla (eller bakom för den delen. Typ). "Jag gillar typ den där skjortan." eller "Det var typ sådär jag menade". Typ, typ, typ, typ, typ. Varför? Ändå kan jag inte sluta. Det låter typ halvfärdigt annars eller nånting. 

Så jag antar att jag publicerar då. Skäms, men försöker påminna mig själv om att jag skiver för min egen skull.

MJ'
15.01.2018 kl. 22:52

Ravistettava ennen käyttöä

- måndagen efter -

Det är måndagen efter min 20-års fest. En fest jag hade planerat i över en månad i praktiken, men i ungefär ett decenium i min hjärna. Jag försökte planera varje detalj. Tema för dekorationerna (juligt i silver, guld och rustic). Maten jag ville bjuda på. Programmet under kvällen. Vart vi skulle ta oss efter kl 23. Hur jag skulle omorganisera i lägenheten så att alla rymdes in. 

Jag tror det blev lyckat. Jag hade kul och jag hoppas mina gäster också hade det. Dock är jag lite sorgsen över att jag inte tog några bilder egentligen. Varken på mina vänner eller min dukning, men kanske det också betyder att jag faktiskt var närvarande i stunden. 

Efter mat, ett julquiz och secret santa blev det utgång ända tills klubben stängde. Sista gången jag såg på telefonen var den 05:46. En lyckad kväll med andra ord.

Dock kom söndag eftermiddag och känslan av tomhet infann sig. Sliten från festen var jag, men mer från de få timmarna sömn jag hade i bagaget. Mest var dock känslan av att allting var slut. Allting jag hade planerat och sett framemot så länge var över. Jag hade haft grym prestationsångest inför festen, för det var så viktigt att det skulle bli bra - för min egen skull. Och så över en natt var allting förbi. Och jag hatar den där känslan av tomhet, som att ingenting spelar roll. Att det inte finns någonting att se framemot längre. 

 

MJ'
11.12.2017 kl. 21:03

Idén om julen

- blev ett till inlägg -

Hej,

Jag älskar julen. Nej. Vad jag menar är: jag älskar idén av julen. Min idé av julen. Den består av mys och värme, för mycket godis och en hel hög med sällskapsspel. Den består även av gott sällskap och glada toner. Den består till och med av julklappar - både såna en ger och såna en får. Det bästa kanske ändå är förväntan innan jul. Att få fixa och pynta. Dricka glögg. Äta pepparkakor utan mögelost. Äta pepparkakor med mögelost. Baka egna pepparkakor. Inse att det var en dålig idé. Baka jultårtor i stället. Att paketera paket. Att komma på den ultimata julklappen för person x och y. I fucking love it. Julstress - vad snackar du om? I love it all. 

Så inser en då att detta bara är min idé av julen. Min tanke, min vision, min dröm, min önskan. Men inte min verklighet. Det gör ont. Jävligt ont ibland. Speciellt 01:19 när jag inte får sömn för det tjuter i mina öron. Borde ha tagi bättre hand om mina stackars hörselorgan. Men före den 24.12 dränker jag mig i julfilmer och julmusik. Går igenom julavdelningen i butiken bara för att ta in allting, även om jag inte kan köpa något. För dyrt. Jul jul, strålande jul. Om jag kunde spara någon känsla på flaska så är det julstämning och julförväntan. 

Jag kan förstå frustationen över att övergången från halloween till jul sker över en natt, men eftersom jag inte är en halloween dyrkare men däremot adorar julen passar det mig fint att så görs. För det är nu jag måste njuta av det, ända till den 24.12 när jag inte mer är här utan där och all förväntan och fairy dust är som bortblåst och utbytt till ett giftigt garnnystan någonstans i magsäcken. Sen är det över och illusionen går i bitar och jag skär mig på skärvorna. I misstag, kanske. För jag borde veta bättre. 

Men låtomoss inte glömma det nya året, med dess nya möjligheter. En vacker dag kommer julen bli magisk även för mig. Det måste den. Jag befaller. Jag vädjar snarare. Tills dess tänker jag leva med min idé av julen och 24.12 kommer bara vara en dag i december när vissa människor har den underliga vanan att ta in ett träd i huset för att dekorera det. 

Mj'
14.11.2017 kl. 22:51

En grå nystart

- måndag -

Hej,

Denna blogg är inte ny men detta ska ändå föreställa en nystart. Lär ju inte blogga längre än till torsdag ungefär, men en nystart nevertheless.

Vet fortfarande inte hur jag vill skriva. Är så besatt av tanken att det jag nu väljer är det val jag måste stå ut med hela min bloggkarriär. Det vill säga ända till torsdag. Sen påminner någon vänlig själ mig om att detta faktiskt är min blogg, mitt space. Tydligen kan jag skriver precis som jag vill. Men min hjärna gillar det inte. Känns som att jag befinner mig i en "gräset är grönare på andra sidan" situation hur jag än gör. 

Hur som helst. Hade velat vara mindre anonym, fast ändå inte. Vet inte om det har så stor skillnad egentligen, kommer ändå inte skriva om någonting allt för häpnadsväckande. Och inga bilder. Handlar dessvärre inte om krav på anonymitet, utan brist på layout kunskaper och ett starkt hat mot bloggportaler. Fattar aldrig någonting. Allting hamnar på fel ställen, i fel färger och ser fult ut. Därför känns disigt grått bra, även om detta till och med krävde anstängning från mitt håll. Jag suger på det här med layout. Jag säger ju det. Eller är det kanske teknik jag suger på. Fult som fult.  

En annan sak. Människor som särstavar ord gör mig lite galen, men alltid då jag vill påpeka detta i skrift glömmer jag själv bort hur en stavar och då känns det mest pinsamt. Layoutkunskaper eller layout kunskaper?

Det var allt.

MJ'
06.11.2017 kl. 16:14

Om mig

Tjej 21

Finlandssvensk

Studerande

Böcker

Youtube

Annat viktigt

Senaste kommentarer